En av de sista dagarna på året så säger hon plötsligt “hej då”.

Hon har varit med på de flesta träffar vi haft men nästan inte kommunicerat alls. En förvärvad hjärnskada gör att hon är bunden till sin rullstol och gör att hon inte pratar. Hon har vaknat till i ögonen när vi spelar en låt hon tycker om eller om vi tagit oss nära och pratat en stund. Men aldrig sagt någonting. Den här dagen är dagen före julledigheten så jag och min kollega arrangerar lite olika jul-clownlekar med en stor grupp boende som dykt upp för att träffa oss, dricka glögg och äta pepparkakor. Alla ska försöka kasta gris, en påhittad lek som går ut på att kasta en av våra grymtande grisar (en slags hundleksak från början) på ett uppbyggt torn med andra grisar. Det är skrattigt och uppsluppet och för oss clowner går det riktigt dåligt. Grisarna flyger hit och dit och grymtar när de slår i golvet. När vi ska gå är det lite högtidlig stämning för det är snart jul och vi vet inte riktigt när vi ses nästa gång. Det är då hon säger det, hon som inte sagt något på hela året: “hej då”.
Hon är där! Hon har hängt med! Hon vill säga “hej då” när vi går. DET är den finaste julklappen av dem alla.

Artisterna berättar