Tack! så här mycket har vi inte skrattat tillsammans på länge

Jag gjorde hembesök hos en pojke med intellektuell funktionsnedsättning och hans storasyster. Pojken hade träffat oss clowner många gånger på sjukhuset, men det var första gången för storasyster. Idag var även pappa, mormor och morfar med.
Allt började med att jag trasslade till det i dörren och råkade gå ut utomhus och stänga dörren bakom mig, men pojken såg till att jag kom in igen. Storasyster var lite avvaktande i början, men pojken kände väl till vad vi brukar ha med oss och han kastade sig över våra grisar som jag hade med i väskan. Det är hundleksaker som grymtar när man klämmer på dem. Jag låtsades att de pratade i mun på varandra, snackade skit och bråkade. Det blev väldigt kul.
Sen tog jag fram bubblor och bad pojken att kasta en bubbla i en papperspåse jag hade med mig. Det är ett litet trolleritrick; Påsen låter varje gång en bubbla hamnar i påsen. Men jag fick springa och gömma mig flera gånger eftersom ”han kastade så hårt” och jag vågade inte stå kvar. Storasyster vågade nu hjälpa till att fånga bubblor och kasta i påsen. Båda trollade fram varsin ring i påsen. Hur det nu gick till?
Sen började vi med ballonger. Jag blåste upp men tappa ballongen som pruttade iväg. Flera gånger, men till slut lyckade jag göra ballongsvärd och hela familjen var med och fäktade. Jag bankade mitt ballongsvärd på mormor och ropade ”ger du dig?” till morfars stora förtjusning.
Vi avslutade med ”familjefoto” i soffan och både pojken och storasyster hade varsin röd clownnäsa. Det hade varit väldigt roligt med mycket skratt och bus och vi var alla andfådda. Innan jag gick sa jag pustande: ”Oj vad ni är busiga. Har ni alltid så här skojig?” Storasyster svarade: ”Men det är ju du som är busig!” Jag svarade förtörnat: ”Skulle jag vara busig? Jag är en mycket lugn och timid person.”
Innan jag gick viskade morfar till mig: ”Tack! så här mycket har vi inte skrattat tillsammans på länge”

 

 

Artisterna berättar